sista året som tonåring

Idag har jag gjort mitt bästa för att fira sista onsdagen på detta decennium. Jag känner i alla fall att jag har rätt inställning inför det nya året. Jag ska, till sist, ta det förbaskade körkortet. Jag ska banne mig åka till Frankrike. Eftersom jag fyller år i oktober har jag dessutom gott om tid att leva som tonåring för samma dag man fyller tjugo är det dags att växa upp. Därför är det helt okej för mig att göra följande saker innan den 24 oktober:

- Tälta utanför Persbrandts sommarstuga på Gotland (och att komma ihåg att ta med mig kikaren dit).
- Följa med Evelin till Kristianstad för att spionera på Idol-Calle (och givetvis hoppas att han friar till henne).
- Kolla på alla avsnitt av Sailor Moon utan att skämmas.
- Parasitera på vuxna människor i min närhet.
- Shoppa så att jag tvingas äta tomatsoppa (eller gröt) resten av månaden.
- Be mamma deklarera åt mig.

Är jag inte en otroooligt vild männsika så säg. Nej, jag föddes nog tråkig men det gör inte så mycket. För ordet "tråkig" är inget negativt. Det bestämde jag samma dag som jag tog studenten.

saliga äro de renhjärtade, sägs det åtminstone

Idag ska jag träffa Ida innan hon tar sitt pick och pack till England för att sköta barn och sådant. Så snart kanske man borde ta på sig någon slags byxa innan dagens, i princip, enda buss drar mot stan.

det här kommer att bli bra. så jävla bra. det är måndag imorgon. ny vecka. julen är över. det här kommer att bli så bra.

det sägs att vi är syskon

För någon dag sedan så dansade jag och Emilia lyckligt inne i hennes rum. Jag slutade dansa och ställde mig för att kika ut genom fönstret och plötsligt kläcker ungen ur sig:

Alltså, du har ju blivit värste hemtjänst-tjejen. Ingen jävla bh har du på dig och står lite sådär "coolt" med handen i ena byxfickan!

Jag är ledsen över att behöva säga det Emilia men titta på dessa bilder från i somras. Jag har inte blivit, jag har olyckligtvis alltid varit. Förresten jobbar jag inte på hemtjänsten. DAAAH!?

just for now

Idag känns det nästan som julafton på riktigt för idag är alla samlade. Jag och pappa jobbade igår och Mattias svek familjen för att fira jul med sin käresta. Nåväl, jag är en mycket förstående människa så jag antar att det var okej. Jag fick i alla fall väldigt bra julklappar igår som jag inte orkar redovisa här. Tackåtack! Som jag brukar säga.

Gårdagens roligaste var nog när mamma skulle plocka fram de, givetvis, hemgjorda köttbullarna ur frysen men upptäckte att burken i frysen var borta. De var alltså slut. Finito. Mamma trodde att denna familj kommit till stadiet (ni vet, nästintill vuxna barn yada yada) där det inte behövdes några "RÖR EJ! - TILL JULAFTON"-lappar på burkar i frysen. Jag ska vara snäll och inte berätta att det var min bror som åt upp de till frukost här om dagen. Men med mig som tankspritt vittne till brottet så känner jag mig nästan lika skyldig. Låt oss köra den sedvanliga dubbelhaka-tävlingen när du kommer hit idag Mathew? Jag kommer att vinna stort för jag åt knäck till frukost!!!

min fästman han var modelejon, dandy, charmör

Har jobbat idag och även lyckats (kanske) ta på mig att jobba nyårsafton men jag tackar givetvis inte nej. Blir ju som sagt jobb imorgon också men det gör inte så mycket. Det blir lite firande ikväll och på juldagen också, så fira julen hinner jag ändå. Dock missar jag ju Kalle Anka men jag överlever nog utan Ferdinand och de andra.

Igår var jag precis som Martha Stewart eftersom jag var så huslig och bakade kakor med ingefära samt fyra olika sorters knäck (jag hade dessutom den där otrevliga känslan av att vilja vara trevlig). Jag blev nästan överentusiastisk i köket. Som sagt, nästan otäckt. Jag "råkade" dessutom leta fram en andlig favorit av Hans-Martin på spotify i all köksglädje. Men det var nog bara infall för jag vägrar erkänna att Guldgrävarsången är rätt klämkäck. Och Min soldat av Ulla Billquist ska vi inte ens prata om.

det här är min vän emilia och imorgon kommer hon hem!!!