kafka på bussen

Idag hade vi någon slags "kursuppföljning" där studierektorn sa diverse onödiga saker som alla redan visste. Bland annat om hur man hittar schemat. Vi hade ju inte kunnat gå i skolan i över fyra veckor om vi inte haft tillgång till schemat, eller? Inte nog med det så var det en otroligt irriterande tjej med nördbrillor som var tvungen att avbryta hela tiden med frågor som "Varför har ni inte lagt schemat i kronologisk ordning?" Rektorn svarar att de inte har möjlighet att göra det blablabla varpå hon en gång till frågar "Men, ni måste väl kunna lägga schemat i kronologisk ordning?" Helt sanslöst. Men hon hade ju nördbrillor och var säkert en sådan person som vill tillhöra det svåra folket. Ni vet såna människor som sitter och läser kafka på bussen för att de ska se mycket viktigare ut än vad de är.

Det var nog ungefär så viktigt jag ville känna mig för ett år sedan när jag hade ritat ett svart hus som det stod tillit på i min dagbok. Jag skrattade så att jag grät när jag hittade det igår natt. Hittade dessutom en annan uppstoppat svår historia i min dagbok där jag skrivit en liten saga om döden (jag hade döpt den till Mannen med kaftanen). Men den vågar jag inte publicera här. Någon hejd på självraljansen får det vara.