För någon dag sedan hängde jag med Sandra. Vi åt på McDonalds* och pratade om Murakami (och tvåtusen andra saker). Hon tyckte att "det kändes som om jag svalt en mulen himmel" var fint skrivet av honom. Det tyckte jag också. Och så sitter jag och bläddrar i den boken (Sputnikälskling) och så dyker det citatet upp helt utan förvarning. Pang! Boom! Och slumpen var inte längre någon tillfällighet. Men å andra sidan brukar jag leta efter just sådana "tecken" så det kanske inte är något särskilt med det. Men ändå blir jag lika fascinerad varje gång.
* Jag åt en sån där friterad McDonalds-paj för första gången. Hallon och vaniljsmak. Tolv kronor och jag är helt såld! *knubbigt leende*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men det ÄR läskigt (eller lustigt) med sådana där tillfälligheter. :)
ÅH! PAJ! Jag har lust att post-tenta-tröstäta sju sådana där pajer ikväll, men jag misstänker att det vore en lite halvdålig idé...
åh, jag ska snart läsa sputnikälskling! ska bara försöka ta mig igenom hundraåringen först.
Skicka en kommentar