Vi kan hångla i salongen. Där finns både Moët och skaldjursplateau. De ska ändå röka cigarrer hela natten. När gryningen anländer och himlen blir sådär rosa sväljs den sista skvätten cognac och alla inser plötsligt hur patetiskt livet kan vara ibland. Något sött och gott till kaffet. Kanske en kaffeflicka. Han ville nog komma även fast han inte har tid att läsa böcker som oss vanliga dödliga. Men visst, lite hångel har nog ingen dött av.

Eftersom Svensk Damtidning gör en sådan härlig, läsvärd och sanningsenlig tidning hoppas jag verkligen att de vill köpa (eller åtminstone publicera) den här lilla dikten. Det är rojalistpoesi på hög nivå.