Jag skulle vilja tro på ödet, något slags förutbestämt händelseförlopp (typ). Fast på något sätt känns det lättare att tro att allt som händer är en slump. Precis som det är lättare att inte tro på spöken än att göra det. En gång, för rätt länge sedan, blev jag oerhört förvånad över att det var så många i min omgivning som trodde på spöken, andliga ting, vålnader eller vad man nu vill kalla det.
Tänk om man ändå kunde bli kär eller något. Eller kanske rik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ja, det vore inte helt fel att bli rik. eller kär.
Skicka en kommentar