wake up, shape up and stop shaking for gods sake.

Ibland känner jag mig verkligen som en dålig människa. Jag talar innan jag tänker eller så talar jag inte alls. Läste en artikel som löd ungefär så här; "Är du blyg? - Du kan vara sociopat. Ny forskning visar att blyga omedvetet kan vara sociopater." Vadå sociopat? Sociopater är vi alla mer eller mindre så varför skulle man behöva oroa sig över det? Det kändes som om artikeln verkligen skrek ut "Blyga bör uppsöka hjälp för att undvika att skada sig själv och andra". Nåväl, det var ju bara ännu en korkad "nya-rön-visar"-artikel. Precis lika korkad som "Höstäpplen kan göra dig dödssjuk- Emma tappade tre tår"

När jag inte anstränger mig för att vara social med människor runt omkring mig (nej och nej det kommer inte naturligt som det verkar göra för så jävla många andra) så upplever jag att andra uppfattar mig som den "blyga jäntan" som inte "tar för mig!"

Bara för att jag inte äääääälskar att prata nonsens med bekanta så betyder inte det att jag inte är tillfreds med mig själv. Men kanske är det viktigt att uppmärksamma/prata om Dolph Lundgrens blödande hand och andra viktiga angelägenheter? Inte fan vet jag. Jag är en fåordig människa ibland. Däremot kan jag inte stänga käften när jag pratar med mina vänner eller människor jag känner väl. Otroligt att de har överseende med mig de gångerna jag får mundiarré. Känsligt ämne för mig, det här med blyghet, så jag raderar nog detta inlägg nästa gång jag sitter vid datorn. Nu ska jag pinka och sedan lägga mig för att sova. Jobb imorgon. Blaha, blaha.