torsdag 15 oktober 2009

in the land of make believe

Jag blir verkligen galen på Greenpeace och dess anhängare! Ju fler gånger de där extremisterna kommer fram och försöker värva mig blir jag mer och mer övertygad om att de inte har rent mjöl i påsen. Visst, djurens och naturens välmående borde givetvis betyda mer för oss människor. Men är det verkligen så att vi människor ska behöva utsättas för livsfara för att rädda naturen? Nu menar jag förstås inte att jag skulle hamna i livsfara om jag bestämde mig för att skänka femtio kronor i månaden till Greenpeace. Men det är något som inte står rätt till med Greenpeace, det är jag övertygad om. Hur fredligt är det exempelvis att jaga svartfiskare eller skapa upplopp där oskyldiga kan skadas? Nu menar jag inte att alla Greenpeace-medlemmar gör sådant men det existerar ju uppenbarligen. Kalla mig inbillningssjuk men jag vill definitivt inte betala till något som inte känns helt rätt. Då ger jag hellre Uteliggar-Uffe en tia i sin pappmugg och hoppas innerligt att han tigger pengar till mat och inte knark. Så nu har jag avreagerat mig.

Förresten, om man säger till de-blågröna-jackorna att man redan är medlem så får man en kram. Sweet. Jag har sett det själv!

Inga kommentarer: