il parle d'amour comme il parle de voitures

Idag kom jag på en annan tvångstanke jag har. Varje gång jag kommer in genom ytterdörren så måste jag kolla att mitt namn finns kvar på namntavlan nere i farstun som om jag vore orolig att jag skulle ha dött, flyttat eller rent av inte finnas på riktigt. Himla konstigt.

Har druckit kaffe med Emilia och hennes grabb på cityterminalen idag. Fast Emilia drack inget kaffe för hon ville inte bli kissnödig innan hon var framme i Övik. Nu är jag hemma för lite härligt grammatikmys framför datorn.